Projekt
Minnesanteckningar förda vid studiebesök i Finland med
SDP:s projektgrupp den 21-22 april 2008.
Deltagare: Karl Erik Karlsson, ordförande
Christa Ekholm, projektansvarig
Bittan Martinell, projektledare
Sven Erik Malmström, projektmedarbetare
Tolk: Priscilla Ferrara
Dag 1: Serviceboende för döva ”Salmela” i Åbo
Måndag morgon inleddes med ett besök på Salmela, ett serviceboende för döva i Åbo. Vi tas mycket vänligt emot av platschef Inkeri Vyyryläinen
Salmela ägs av Dövas Servicestiftelse som säljer platser för döva som är i behov av dygnetruntomsorg, p.g.a. olika funktionshinder eller lindringare medicinska besvär som kräver medicinering. Döva som bor på Salmela har lättare former av demens sjukdomar, fysiska funktionshinder som RH mm. Tyngre sjukvårdskrävande döva tar man inte emot.
Salmela invigdes 2001 och är visuellt anpassat för döva gäster. För närvarande har man 14 döva gäster i åldrarna 51 till 92 år. När det gäller könsfördelningen är det 50/50. De flesta kommer från ett upptagningsområde inom en radie av 200 km runt Åbo. En av gästerna kommer från Åland.
Salmela får oftast sina gäster efter en förfrågan från döva själva, deras anhöriga eller från biståndshandläggare i någon kommun. När kontakt har tagits gör ofta Salmela en egen bedömning av vårdbehovet, innan man skriver avtal med hemkommunen. Boenden betalar själva hyra för sin egen lägenhet, dessutom betalar man 60 Euro i månaden för att använda gemensamma utrymmen och service.
Priset för att vara på Salmela varierar, självfallet beroende på vilken service nivå som krävs. Dock är genomsnittspriset idag ca 113 Euro/månad. Sedan tillkommer gästens egen insats genom hyran. Lägenheten är ca 36,5 kvm stor, man har egna möbler och egen säng med sig. För att kunna ge bra kvalitet till döva gäster har man därför också större lägenheter än normalt.
Personaltätheten är idag ca 0.7 personal/boende (som jämförelse är kravet på pers. tätheten i Stockholm för motsvarande boende 0.8 personal/gäst) Det vill säga 12 personal på 14 gäster. Vi kan själva se att ganska många döva undersköterskor arbetar på Salmela, och teckenspråksnivån verkar hög. Utöver detta, har Salmela hemservice, som de kallar ”Hemvägen”. Där arbetar 3 personer som gör hembesök hos servicebehövande döva och dövblinda. Kommunerna köper denna service från Salmela.
Vissa hälsoaktiviteter brukar erbjudas på Salmela:
- Motionsgrupper
- Minnesträning både i grupp och individuellt
- Föreläsningar
- Utflykter
- Salmela undviker storgruppsaktiviteter då det upplevs för ansträngande för boende
Man har också ett samarbete med Dövföreningen i Åbo och 3 gäster besöker deras aktiviteter. Många är dock osäkra och rädda, tex. för mörker, eller för att de känns kallt och halt och vill därför inte åka till dövföreningen. Då kommer också dövföreningen ibland till Salmela. Viss väntjänst har man, men här kallas det ”stödpersoner” och dessa är oavlönade personer som vill bidra med en ideell insats. Salmela brukar utbilda dessa ”stödpersoner”.
Man har också en lägenhet som används som ”korttidsboende” där döva som bor hemma under kortare tid kan bo på Salmela, medan anhöriga får avlastning. Den servicen betalas av kommunen.
Man jobbar aktivt med anhörigstöd. Inkeri Vyyryläinen, menar att det är mycket viktigt att ha kontakt med sin släkt och anhöriga är alltid välkomna på besök och att delta i verksamheten. Man har en anhörigdag där man ger information till dem som exempel kan nämnas att man visar anhöriga hur de kan använda teckenspråkstolk. I de fall gästen verkar sakna anhöriga, arbetar Salmela aktivt för att hitta någon anhörig. Går det inte strävar man istället efter att se till att en stödperson deltar.
Man har gjort vissa prognoser för hur verksamheten kommer att se ut i framtiden, och som det verkar kommer det en ny generation döva med andra krav. Fler ser ut att vilja bo i sin egen bostad så långe som möjligt, och döva äldre blir mer krävande vad gäller kvalitet och förutsättningar i det stöd man önskar. T.ex. vill döva ha äldreservice i sin egen stad. För Salmelas räkning är Inkeri mest oroad för den platsbrist som kommer att uppstå.
Äldreboende för döva ”Saga” i Åbo
Saga drivs av en stiftelse (Ruistalo) som har byggt 4 stora äldreboenden av lite högre klass för normalhörande i Finland samt ett i Spanien. Salmela hyr 5 lägenheter på Saga. När det gäller döva har man gjort ett undantag och det är kommunen som betalar för viss insats på Saga. Saga, som byggdes det senaste året, har moderna lägenheter som är ca 46,5 kvm stora samt en stor balkong. Här får bara pensionärer bo, och de betalar själva för den service de behöver. Invändigt är det en mycket trivsam miljö, i syfte att huset inte bara skall vara ett stimulerande boende utan man skall också uppleva stimulerade gemensamhetsmiljöer. Många växter är placerade i långa atriumgårdar, och alla våningsplan har kontrakt med varandra genom öppna loftgångar.
Här bor i dagsläget 5 döva. Dessa får teckenspråksservice av en personal från Salmela mellan kl 08.00-16.00 varje vardag, dock ej på helgerna. Inkeri försöker ordna så att den ordinarie personalen på Saga får lära sig teckenspråk genom att ordna teckenspråkskurser för dem.
Dag 2: Besök på Finlands dövas Förbund
Vi tas emot av Helena Tromboli som är verksamhets chef för avdelningen ”Kultur och Välfärd”. En avdelning som hör till Serviceavdelningen, en av tre stora avdelningar som Finlands dövas förbund har efter omorganisation under 2007. De övriga två avdelningarna är; Utvecklingsavdelningen och Administrationsavdelningen. Omorganisationen tycks ha slagit väl ut enligt Helena.
Med sig har hon en kollega som heter Börje Hanhikoski, som normalt är chef för sociala avdelningens underavdelning - Region norra Finland. För tillfället vikarierar han som chef för både norra Finland och södra Finland, då chefen för södra Finland dessvärre råkat ut för en trafikolycka.
Börje inleder med att berätta att han har arbetat i 20 år i det dövpolitiska arbetet. Han har huvudansvaret för äldrefrågor inom sina distrikt som för närvarande är 40 dövföreningar. I många av dem är det mest äldre döva som är aktiva. Man ser att den genomsnittliga åldern hos döva medlemmar ökar, och idag är ca 27 % av förbundets medlemmar över 65 år.
En viktig aktivitet som ordnas är transporter för äldre döva så de kan delta i föreningslivet. Många medlemmar och även inom förbundet finns en oro för att yngre döva slutar i föreningarna. Inom dövsamfundet har man haft funderingar i Finland, om inte döva äldre skulle göra som i Sverige, och ansluta sig i ett eget förbund. Men har dock inte bestämt något ännu, men det känns som att den utvecklingen kan bli på det sättet.
Börje visar en CD skiva, som han dessvärre inte kan skänka/sälja till oss. Skivan är producerad av förbundet och innehåller en sorts guide till äldre döva, om olika former av samhälls tjänster döva äldre kan använda. Som t.ex. ekonomiskt stöd då handikappersättningen slopas efter 65 år. Man informerar också om olika ändringar i t.ex. tolkservice nu när fiska staten tagit över teckenspråkstolk servicen. Denna skiva är producerad med ekonomiskt stöd från Försäkringskassan och Utbildningsdepartementet.
En andra CD skiva man producerat på teckenspråk, heter på svenska ”Funktionshindrade invandrare ” Skivan ger information på teckenspråk till de som kommit till Finland. Här är det Utrikesdepartementet som gett sitt stöd för att producera skivan. Dessa CD skivor skickas till konsulenter som arbetar med döva, för att de sedan ska kunna distribuera dem till enskilda döva. Börje redovisar också projektet ”Kentauren” som har två mål, dels att göra dövföreningarna mer aktiva, dels att lära döva i olika åldrar att använda dator.
Helena Tromboli tar över, och berättar att man arbetar också aktivt nationellt med att anordna en nationell vecka för döva i olika åldrar. Undersökningar har gjorts angående äldre dövas situation och det visar sig att situationen är närmast chockerande negativ. Ca 50 % av äldre döva är helt isolerade. Många saknar teckenspråkig service i sitt hem mm. En erfarenhet man har sett är att det är vanligt att döva som har växt upp under den orala utbildningstiden, inte heller har teckenspråk inom familjen. Många äldre döva i denna grupp är inte heller beredda att flytta till teckenspråkligt boende, och de är därför i behov av rätt typ av hemservice. Dock anser man att det är viktigt att äldre döva måste få möjlighet att träffa varandra. Helena Tromboli använder en liknelse: Döva med dålig barndom riskerar när de blir äldre, att åter få en dålig ”barndom”
Helena hälsar äldre döva från Sverige välkommen att delta vid nästa års äldrefestival i Kotka, maj 2009. Intresset för samverkan med SDP är mycket tydlig och Helena och Börje tar tacksamt emot statistik som vi kan skicka dem. Bland annat lovar vi att förmedla LNU 2006, samt LNU 2007 om dövblinda till dem. (LNU = levnadsnivåundersökning)
Åvik
Bilresan sker sedan norrut mot Tammerfors, och Hyvinge (ca 46 km norr om Helsingfors)
I Hyvines utkant ligger Åvik, det första och största servicecentret för Döva i Finland. Här grundades Dövas Service center(DSC) för 111 år sedan.
Centret presenteras av Eeva Loukkola som är utvecklingschef på Dövas servicestiftelse (DSC). Hon har till sitt förfogande en styrelse på 12 personer som möts 6 ggr/ år. I styrelsen ingår 4 döva. Detta center är ett av 7 center som är spridda runt om i Finland, med totalt ca 230 döva servicetagare, som får service varje dag. Servicen bygger på olika grader av hemhjälp, samt i vissa fall heldygns omsorg.
DSC har 3 huvudområden som de erbjuder service inom;
Grupp 1 - äldre
Äldreprogrammet avser äldre syn och hörselskadade som i vuxen ålder förlorat syn och hörsel. Till dessa erbjuder man dagaktiviteter, kurser för att lära sig använda hjälpmedel, information till yrkesfolk i kommun och landsting vad gäller hur de skall bemöta denna klientgrupp.
Grupp 2 – döva och dövblinda
Programmet för Döva och dövblinda med teckenspråk, erbjuder man olika service nivåer.
Man ger teckenspråkig hemhjälpsservice. Man ger mycket information till döva och dövblinda själva, men nyhetsinfo, annan information och kunskap. Eftervård vid sjukdom, dagliga aktiviteter och även vård i livets slutskede.
Grupp 3 - juniorer
Juniorprogrammet innebär att man fokuserar på döva barn och deras familjer, genom att ge teckenspråksundervisning, till både barnen samt deras anhöriga. Ca 90 % av alla döva barn med anhöriga deltar i Finland. De flesta små döva barn är CI opererade men i Finland är synen på teckenspråk positiv sedan finska undersökningar visat att teckenspråk inte är till nackdel för den finskspråkliga utvecklingen hos barnen, snarare tvärtom.
Stiftelsen har också ett antal projekt som Eeva är chef för. Ett projekt kallas för MEMO, där man har arbetat fram en ny kombinationsmetod genom att använda psykoterapi tillsammans med fysioterapi med döva klienter. Man anser att man inte hittat någon bra mätmetod i världen, och har därför tagit fram en egen mätmetod. Metoden har utvärderats och har gett goda resultat. Det verkar som kombinationen av samtal med kroppslig behandling underlättar processen. Inom några månader är projekt rapporten klar och, en engelsk översättning beräknas komma om ca 1 år.
I ett annat projekt som handlar om demensproblem hos döva använder man Åvik, som ”testlabb”. Här har man byggt ut en ny demens avdelning, med 12 döva servicetagare, där man nu arbetar med att bedöma dessa 12 personers demensgrad, undervisar personalen i metoder för att bromsa demens, samt lär dem att känna igen tecken om demensen försämras. Det demenstest man använder heter CERAD, som är internationellt vedertaget. Detta test har man översatt till teckenspråk på DVD, och skickar den nu till olika platser i Finland, för att man tidigt skall kunna ställa demens diagnos hos döva.
Då tiden är knapp, övertar sedan Ritva som är chef på Åvik, berättar att Åvik startade som en skola för döva flickor, för att sedan utvecklas till vad det är idag. Man har 51 döva med heldygnsomsorg från hela Finland, könsfördelningen är 50/50. Åldersspridningen är stor, det finns döva i åldrarna 32 år till 92 år. Praktiskt taget alla har någon psykiatrisk diagnos, ofta i kombination med andra diagnoser. Syftet med Åvik är att service tagarna skall kunna bo på Åvik hel livet. För närvarande händer det mycket på Åvik, och det är ganska rörigt när nybyggnationen pågår.
På Åvik finns det tre typer av avdelningar
- demensavdelning
- yngre avdelning
- avdelning för mer vårdkrävande klienter
Döva som bor på Åvik har samtliga en kommun som betalar för vården. Prisnivån beror på servicenivån. Gästerna betalar sedan själva för sin hyra och mat. Samtliga skall bo i en egen lägenhet, och variationen på storleken av lägenheterna ligger på 22 till 60 kvm.
Vi gör sedan en rundvandring på några avdelningar, bl.a den nya demensavdelningen som är 4 månader gammal. Chefen på avdelningen berättar att de har 12 döva, med olika typer av hjärnskador. Vissa är dementa p.g.a. Alzheimers sjukdom, andra har drabbats av minnesförlust p.g.a. för hög alkoholkonsumtion. Ytterligare en grupp har minnesproblem p.g.a. blod cirkulationsrubbningar i hjärnan. 6 personer arbetar på avdelningen, en sjuksköterska och 5 undersköterskor. Personalen får varje månad kompetensutveckling för att kunna erbjuda döva bästa möjliga vård. Man gör en individuell profil på varje gäst, för att se vilka områden som är känsliga, tex. vad gäller stress, oro mm. Personalen har själva kommit överens om ett antal ”värde ord” som de arbetar efter:
– jobba nära brukare
– självbestämmande och självständighet
– ansvar, eget ansvar och ansvar att informera varandra om brukarna
– säkerhet, brukarnas miljö, säkerhet mm
– hemtrevnad
Avslutningsvis
Avslutningsvis har projektgruppen i en gemensam utvärdering konstaterat att:
- Finland har kommit längre vad gäller stöd till äldre döva
- Finland har en STOR fördel genom Dövas servicestiftelse, liksom center för döva i Danmark samt hjemmet för Döve i Norge. De har själva inflytande över stiftelser som kan ordna den service som behövs. Detta saknar vi i Sverige, och blir då hänvisade till att ständigt försöka övertyga kommun och landsting om nödvändigheter för döva
- Ett bra exempel på hur misslyckat det blir är den långa väntan på äldreboende i Stockholm (8 års utredande och vaga besked)
- Finland arbetar aktivt för att ta fram nya metoder i arbetet, för att höja kvalitén i vården
- Finland har en tydlig profil då att man eftersträvar att anställa döva i serviceområden. Dövas servicecenter uppmuntrar döva att utbilda sig vidare mot löfte att få anställning efter utbildning.
- I Sverige är situationen närmast motsatt där stora hinder finns mot att anställa döva. Som jämförelse kan vi se att ingen döv idag är fast anställd på den dövpsykiatriska verksamheten i Sverige. Det skulle kunna ses som strukturell diskriminering.
- Finland är ytterst angelägen om ett samarbete över landsgränserna.
- Vi bör fundera över andra alternativ till att ordna en bra äldreservice till döva äldre i Sverige, där vi får större inflytande över den egna vården.